Bli inte en felletare i förbättringsarbetet

Ola Ljunggren Bergeå

Ola Ljunggren Bergeå

– Du ser att de här däcken är rätt slitna va?
Bilbesiktningsmannen tittade på mig med en uppfordrande min. Det var uppenbart vad jag förväntades svara.
– Ja…?
– Det är viktigt det där med däcktrycket, vet du. Det sliter mycket på däcken om du kör omkring med för lågt tryck.
– Ja det förstår jag, sa jag. Men jag köpte bilen för några månader sedan från en bilfirma så jag har faktiskt inte kollat trycket sedan dess.
– Köpte du bilen med de här däcken på? Varför begärde du inte att få nya däck? Det är ju rätt dumt att inte säga till om det direkt när man ser det, när det är så enkelt för bilfirman att byta. Det gjorde jag senast, det var inga problem alls.
– Ok. Förlåt.

– Och när vi ändå kollar på hjulen, fortsatte Bilbesiktningsmannen, har du sett vad smutsigt det är här i hjulhuset och på fälgen? Du gör dig själv en otjänst om du har bilen smutsig på det här viset, det förstår du va?
– Ja, jo, det…
– Tänk så här: Hur ofta städar ni hemma? Nån gång per vecka kanske? Varför skulle det vara så konstigt att göra rent bilen lika ofta? Och kolla inuti, fullt med damm på instrumentbrädan, smulor och jord på golvet. Du kör väl dina barn i den här bilen? Jag vet inte hur du tänker, men jag vill ju gärna att om jag ska sätta mina barn nånstans så känns det ju schyst om det är rent.

Jag kände mig lite trängd så jag började försvara mig.
– Men vad ska jag göra då? Jag är ju heltidsarbetande småbarnsförälder och har ett jobb med mycket restid. Jag kan väl inte åka till spolhallen hela tiden?
– Rutin, rutin, rutin. Jag tvättar bilen varje vecka på garageuppfarten.
Jag såg min chans att slå tillbaka.
– Men tvätta bilen hemma får man väl inte göra nuförtiden? Det är ju…
– Får man inte? Var står det? Jag kan då inte se att det står nånstans i kommunens regler att man inte får det.
– Nähä, mumlade jag. Men är det inte så att det kommer ut en massa partiklar i grundvattnet och sånt där då…?
– Du kan väl tvätta bilen en bit in på gården, då. Så att det inte rinner rakt ut i kommunens spillvatten. Det är ju din tomt. Och din bil. Bryr du dig inte om din bil?
– …

Vid det här laget hade jag slutat svara, och för övrigt slutat lyssna också. Jag hade kommit till bilprovningen för att få bekräftat att min bil var i trafikdugligt skick, inte för att få en föreläsning om allt jag gjorde fel i min – uppenbarligen bristfälliga – omsorg om bilen. Men på vägen hem reflekterade jag lite om vad det var som gjorde att jag slutade lyssna, och då insåg jag att det handlade om väldigt grundläggande motivationspsykologi.

För vad var det Bilbesiktningsmannen gjorde? Jo, han utövade ledarskap och försökte få mig att ändra mina beteenden. Precis det som jag själv hjälper andra ledare att göra. Och han trillade i två viktiga fällor:

Fälla nr 1: Jag hade inte identifierat och erkänt problemet själv. Alltså kände jag mig påhoppad, ifrågasatt och utpekad som en felgörare. För att få någon att känna en inre motivation måste det finnas en känsla av självbestämmande och ägarskap för problemet. Det var inte alls den känsla jag fick här. Tvärtom kändes det som att det var Besiktningsmannens problem, men att han i sin tillfälliga maktposition gentemot mig kunde tvinga mig att acceptera hans världsbild som den riktiga. Och i stället för att acceptera hans världsbild – hur riktig den än kan ha varit – slutade jag i stället lyssna. Jag hade inte bett om hans kommentarer, vem var han att skuldbelägga mig för min dåliga bilvård?

Fälla nr 2: Det som han tyckte var viktigt var inte viktigt för mig. Det var uppenbart att för honom var det enormt viktigt att hålla bilen ren, och han satte en stor stolthet i att vårda sin bil – en känsla han ville överföra till mig genom att berätta hur dålig jag var på detta. Han ville dessutom att jag skulle göra saker som gick emot saker som jag faktiskt tycker är viktiga – som att undvika partiklar i grundvattnet – för att hålla min bil ren enligt hans standard. Och visst, jag kunde förstås se syftet i att vårda min bil för att få den att hålla längre, men till vilket pris? Att jag behövde tvätta den varje vecka på gårdsplanen? No way!

Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag vill som vanligt bara att vi alla tänker till hur vi agerar som ledare när det gäller att få människor att börja jobba mer systematiskt med förbättringsarbete. Det är ganska lätt att gå ut och peka finger och säga ”du gör fel, gör så här i stället”. Börja i stället med att gå dit där den andre är, och led honom därifrån. Presentera problemet och försök förstå hur den andre ser på situationen, och få honom att agera själv. Självbestämmande och syfte är två av de viktigaste grunderna för att känna sig motiverad och göra ett bra och engagerat arbete.

Ta exemplet internrevisioner. Sättet som den här besiktningsmannen agerade mot mig påminner om hur en del genomför interna revisioner med pekpinnar om sådant som folk inte känner är viktigt, i stället för att ta vara på medarbetarnas kompetens och skapa engagerande förbättringsdagar i stället. Bli inte en felletare som Bilbesiktningsmannen, utan fråga i stället ”vad tycker du är viktigt?”. Då kan du lägga grunden för att människor faktiskt ändrar beteende långsiktigt, och inte bara så länge du står där och kontrollerar dem.

Eller vad tror du?

Lycka till!
Ola Ljunggren Bergeå

PS. Bilen blev godkänd. Inga anmärkningar.