Glöm inte det mänskliga i förbättringsarbetet!

I förbättringsvärlden pratas det ofta om struktur. Vi har ledningssystem, definierar och utvecklar våra arbetssätt och processer. I många verksamheter förekommer daglig eller veckovis styrning för att hitta de där åtråvärda förbättringarna som gör oss lite bättre nästa dag, eller nästa vecka. Men som bekant avviker ibland verkligheten från det önskade och då är vi snabbt framme för hitta grundorsaker till varför problemet eller avvikelsen har uppstått. För vi vill ju inte se samma problem dyka upp i verksamheten igen. För att lyckas med allt detta finns många tillgängliga verktyg och metoder att använda sig av, allt från fiskben till förbättringstavlor och värdeflödesanalyser.

Men är syftet med dessa verktyg och metoder enbart att hitta orsaker och lösningar på problem, dvs förbättringar? Nej, och om vi endast ser det på det sättet tror jag inte vi har en chans att nå den fulla potentialen som dessa metoder och verktyg verkligen erbjuder. Många av verktyg fyller en långt bredare, djupare och viktigare funktion än vad vi vanligtvis tänker oss. De är i själva verket utmärkta verktyg för att ta tillvara på alla medverkandes fulla potential.

Alla människor har ett behov av att känna sig behövda, ett behov av att få leva ut sitt fulla ”jag”. Extensiv motivationsforskning har också visat att de tre grundläggande faktorerna som motiverar oss är att vi

(1) är med och styr vår väg framåt själva, vi vill alla ha ett mått av självbestämmande som individer och grupp,
(2) förstår det högre syftet med det vi sysslar med samt hur vi som individer är en del av något större och
(3) känner och ser att vi utvecklas, dvs blir bättre på det vi gör

Vad använder ni för verktyg och metoder i era verksamheter och i ert förbättringsarbete?
Skapar dessa verktyg förutsättningar för motivation enligt de tre faktorerna ovan och i så fall hur?