Googles kända teamstudie – sen då?

2015 genomförde Google den så kallade Aristotelesstudien där det analyserades vad som gjorde olika arbetslag mer effektiva än andra. Det som hittades var en variabel som kallas ”psycological safety”, kort och gott den trygghet som upplevs finnas i gruppen. Vågar man ta upp risker, ifrågasätta eller ta upp andra perspektiv som kanske inte delas av alla i gruppen, så har man hög trygghet i gruppen – alltså hög ”psycological safety”.

Den här insikten har nämnts både till höger och vänster de senast åren, men vad ska vi göra med den?

Slår man ihop Aristotelesstudiens slutsatser med Margaret Heffernans idéer om att våga vara oense och lägger till lite forskning från Umeås Universitet så tror jag Aristotelsesstudien kan hjälpa oss bli mer lyckosamma med att skapa kreativa konflikter.

En känd konflikt inom organisationer är produktutvecklarnas val av leverantörer kontra inköparna. Produktutvecklarna vill ha obegränsat med olika artiklar från leverantörerna, där kvalitén är förutsägbar och dokumentationen god. Det där med pris – det är bra om det är lågt men kanske inte högst upp på dagordningen förrän de pratar med inköparna.

Hos inköparna det självklart pris, sedan får det gärna vara en så standardiserad vara så som möjligt så att det blir lätt att ställa olika leverantörer mot varandra. Hur vida leverantören lyckas få fram dokumentation och om den går att tolka kommer längre ned på listan.

Detta är ett klassiskt konkurrerande behov, men vad har det med Aristotelesstudien att göra? Under de senaste åren har det börjat komma spännande forskning från Umeå universitet där Medhanie Gaim och Nils Wåhlin har tittat på hur vi kan lägga om våra tankebanor i de här frågorna. Det har tidigare skrivits om detta under mer populär vetenskaplig flagga, där de vill se att konkurrerande val inte handlar om A eller B utan att det rör sig om att hitta alternativ C.

Jag skulle vilja sätta detta i ett beteendeperspektiv och koppla ihop det med Googles slutsatser om effektiva arbetsgrupper. Ju större osäkerhet som råder i gruppen desto större är behovet av att välja mellan och A och B och då kommer aldrig C på tal. Om det finns en hög trygghet inom arbetsgruppen så tror jag att man vågar leva under de konkurrerande alternativen med exempelvis många och prispressade leverantörer, mot en flexibel och inte kanske inte så billig leverantör. En grupp som också vågar leva med den här motsättningen är den som kan skapa något nytt i form av alternativ C.

Umeåforskarna ser vikten av att se det från olika organisatoriska perspektiv för att just få fram en lösning C men hur det fungerar i praktiken kan var lite svårare att se. Jag vill därav hävda att perspektiven finns och kommer ges till känna i en grupp med hög trygghet. Då kommer dessa perspektiv få möjligheten att skapa alternativ C.

PS: Vi kommer att titta mer på hur vi kan bygga och få ut det bästa av organisationer med hög trygghet under årets Riksforum för förslag och förbättringar.