Konverserar du och jag så att våra kollegor blir sjuka?

tomasVåren 2015 kom det många alarmerande artiklar om ökade kostnader för sjukskrivningar, särskilt de sjukskrivningar som relaterade till psykisk ohälsa och stress. Det gick då att läsa att de tre dominerande anledningarna till den notan var: höga krav, brist på kontroll och obalans mellan belöning och ansträngning i arbetslivet.

Ett stort problem

Notan är inte liten: Endast för Försäkringskassan rör det sig om 6,5 miljarder. Ovanpå det tillkommer kostnaderna för arbetsgivarna. Som ett exempel så kommer 3 dagars sjukskrivning 3 gånger per år leda till en kostnad för min arbetsgivare om ca 20 000 kr. Uppskattningsvis för detta med sig kostnader om 8.5 miljarder årligen för arbetsgivarna.

Och det finns en stor igenkänningsfaktor i beskrivningen av höga krav och bristande kontroll. Att känna kraven på att leverera något som upplevs till stor del vara utanför ens egen kontroll är tufft och frustrerande. Det är något många av oss känner eller har känt.

Höga krav och låg kontroll

Så varifrån kommer dessa höga krav? Många upplever att de kommer från den klassiska målbaserade styrningen. Målbaserad styrning är inte bara ett verktyg, det är snarare en dogm som vi lever under sedan Frederick Taylors tid.

Det är inte helt ovanligt att tal om Taylorismen och målbaserad styrning ibland följs av dålig smak i munnen. Men det vill jag inte skriva under på. Det är helt fantastiskt vad som går att uppnå med målbaserad styrning och dess slagkraft går inte att ta miste på. Målstyrningen skapar onekligen krav – ibland höga krav. Men är det målens fel?

Det finns också många klyschor som beskriver den ökade komplexiteten i arbetslivet. För det går inte att ta miste på att vi arbetar i komplexa system. De flesta av oss jobbar med leveranser där vi är beroende av många parter. Resultatet av vårt dagliga arbete kan bero på konjunktursvängningar, konkurrenters agerande eller nylanserad teknik därav kan kontrollen självklart upplevas som låg.

Varför blir vissa sjuka?

Så kraven är höga och kontrollen låg – vem blir då sjuk av det? Jag tror att svaret många gånger är så banalt att det ligger i betraktarens ögon. Det är inte så lätt som att säga att de som tycker det är jobbigt får bita ihop och kämpa på. För då hade det hela varit ett ickeproblem: Då hade de garanterat bitit ihop och problemet hade inte existerat. Det som kanske går att ändra på är just betraktarens ögon. Det finns sätt att skifta perspektiv, att hitta ett nytt synsätt på utmaningarna. Men först måste ämnet komma upp till ytan.

Hur uppfattar du orden: ”det här kan inte jag klara”, ”jag kommer inte hinna”, ”det är orimligt”, ”det är hans fel” –  när det är du som säger dem? När det är du som känner så? Och hur uppfattar du orden när någon annan säger dem?

Vad kan vi ändra?

Ibland hör man fortfarande att den organisatoriska kulturen sitter i väggarna, i fabriken, hos varumärket. Det stämmer inte: kulturen sitter i konversationerna mellan människor. Det är viktigt att erkänna att hur en fråga uppfattas inom en organisation är en produkt av konversationerna om denna fråga. Och det är genom att erkänna det som utrymme kan ges för att skapa ett nytt synsätt.

Länge har det diskuterats vikten av att ha högt i tak: att påpeka avvikelser och synliggöra fel i produktionen – ”dra i snöret”, för att använda ett Toyota-uttryck. Nu är det dags att fundera på hur detta ska gå till för psykisk ohälsa och stress.

För att kunna skapa ett nytt perspektiv på höga krav och bristande kontroll så tror jag att vårt prestationsinriktade och individualistiska förhållningssätt till arbetslivet måste omarbetas lite. Vi måste skapa forum på våra arbetsplatser där garden är låg, där vi inte försvarar våra resultat eller brist därav, där det på riktigt är högt i tak, och där det är okej att känna sig otillräcklig och att inte kunna påverka sina resultat.

Att skapa sådant forum kräver mod och vilja från medarbetare och chefer.

Vad kan vi göra?

Därför tror jag att det finns två viktiga element i att kunna komma vidare med att minska den psykiska ohälsan som leder till sjukskrivningar:

  1. Våga lyfta på locket. Erkänn att det är genom dina och dina kollegors konversationer som problemet startar.

(Jag är själv en person av Martina Martyr-typ – så gissa om jag kan ställa till problem.)

  1. Hitta ett forum där ni verkligen kan sänka garden. Skapa relationer mellan kollegor som tillåter att dessa många gånger känsliga ämnen kan diskuteras.

Med dessa två förutsättningar tror jag att det går att forma ett nytt perspektiv kring höga krav och låg kontroll. Ett perspektiv där man vågar dra i snöret när kraven blir för höga, och säga att ”nu har jag tappat kontrollen”. Och där det naturliga svaret blir – ”vad bra, då kan vi hjälpa dig hitta den”.

Tomas Carlander