Lider din ledningsgrupp av bluffsyndromet?

_DSC4325_ola_400_550Har det någonsin hänt dig att du står inför en grupp människor och ska presentera något, och känslan du har är att ”snart kommer någon att ställa en fråga, och då kommer de att inse att jag står och bluffar och att jag inte kan det här egentligen”?

Ingen fara, det är en ganska vanlig känsla. Och om du upplever detta större delen av tiden, finns det till och med ett namn på det: Bluffsyndromet, eller ”Imposter Syndrome” på engelska.

Det här syndromet är särskilt vanligt hos yngre högpresterande akademiker (särskilt kvinnor). Men det är vanligt också hos andra, t ex sådana som saknar formell utbildning men har fått en position där alla andra har höga examina.

Syndromet har sin grund i en oförmåga att ta till sig sina egna goda sidor och se att man gör bra saker, vilket leder till att man hela tiden känner att man behöver bevisa sin egen kompetens och förmåga. För om man har en inre övertygelse att man inte egentligen är värd att vara där man är, kommer man att hela tiden försöka övertyga både sig själv och andra om man faktiskt ÄR det.

Jaha, vadå då? Jo, så här: Många av dem som rekryteras till högre befattningar och ledande positioner är just högpresterande akademiker. Och även om de efterhand fått en ökad självkänsla i relation till sin kompetens, finns det en stor risk att de tar med sig sina beteenden och sin inre självbild in i ledningsrummet. Och vad händer om vi har en ledningsgrupp där alla sitter och innerst inne i hemlighet ”vet” att de är bluffar och bedragare?

I värsta fall kommer det att leda till något sånt här:
• Bluffarna kommer inte att berätta om de gör misstag – eftersom misstagen riskera att avslöja dem.
• De kommer att fokusera på att göra alla rätt i sin egen verksamhet och därmed inte ägna så mycket energi åt helheten. De kommer alltså att förstärka stuprörstänkandet.
• I jakten på att bevisa sin egen kompetens och att de själva platsar i gruppen, blir de dåliga på att lyfta fram andras goda prestationer och pekar i stället finger åt andra som gör misstag. Detta fel-letarbeteende kan gälla både gentemot deras egna medarbetare, och gentemot andra i ledningsgruppen.

Finns det då något att göra åt detta? Absolut. Eftersom grundorsaken är en brist på tillit till den egna förmågan går vägen genom att hjälpa personen ifråga till ökad självtillit och självförståelse.

Dels kan det röra sig om att ha arbetssätt där ni stärker varandra genom beröm och positiv återkoppling på varandras egenskaper – det skapar större tillit sinsemellan er.

Men till stor del handlar det om att jobba med coachning för att skapa en inre tillit hos personerna ifråga, för att de faktiskt ska börja se sina egna åstadkommanden och positiva sidor. Sådan coachning kan du och dina kollegor lära er i vårt KulturCoachprogram eller i programmet Framtidens Ledningsteam.

Duktiga människor är värda att få känna att de är duktiga. Men den stora vinsten av att hjälpa människor bort från bluffsyndrom och liknande självbilder är att alla vinner på det. I en organisation där ingen har något att bevisa för varandra kan alla ägna sin energi åt det som är viktigt för er och arbeta åt samma håll – allihop.

Ola Ljunggren Bergeå

  • Multiplus

    Tack, Ola, för insikten. Från och med nu kommer jag att ha mycket större förståelse för de människor som pekar finger och inte kan lyfta andras goda prestationer. Troligen finns jag också själv med bland dessa.

    • Ola

      Tack för responsen, Håkan! Kul att höra att det gav dig en tankeställare. 🙂