Lönar sig ständiga förbättringar?

Simon Hall

Simon Hall, C2 Management

I våras gjorde jag en studie där jag undersökte sambandet mellan förbättringsarbete och företags lönsamhet. Inledningsvis tänkte jag mäta ekonomiska effekter av enskilda förbättringar, men det var helt feltänkt eftersom det är summan av samtliga förbättringar och en kultur syftande till ständiga förbättringar som påverkar ekonomin i en vinstdrivande organisation.

Syftet med en förbättringskultur är att underlätta arbetet för att nå gemensamma mål, och på längre sikt strömlinjeforma verksamheter. Häri ligger värdet, och därför är kulturen och summan av ständiga förbättringar värd mycket mer än dess delar.

Men hur ska man då bedöma värdet av en sådan kultur, och är en aktiv förslagsverksamhet hos företag bevis för att de har en förbättringskultur? Svaren är inte entydiga, men med tillräckligt mycket historisk data från förslagsverksamhet kan man bedöma arbetet med ständiga förbättringar hos enskilda bolag, och därmed bedöma styrkan hos kulturen. De ekonomiska effekterna, om nu några sådana föreligger, kan då bedömas genom att över tid jämföra lönsamheten hos bolag som visar på god förslagsverksamhet med sådana som inte gör det. Detta var min nya, reviderade plan.

Jag tittade på 26 bolag inom elteknikbranschen. Elteknikbolag är i regel små och medelstora tjänstebolag, dvs. antalet anställda ligger mellan 10 och 250. Min studie visar att förutsättningarna för att skapa ett varaktigt arbete med ständiga förbättringar inte skiljer sig nämnvärt mellan tjänstebolag och tillverkande bolag. Det går inte heller att visa på skillnader mellan små och stora bolag. Ett inte alltför ovanligt argumentet är att det är för kostsamt för mindre bolag att syssla med förbättringsarbete. Argumentet är fel och strider mot det gamla originalkonceptet för ständiga förbättringar – kaizen, vilket jag kunde visa med studien.

Införande av ständiga förbättringar kan dock innebära vissa initiala investeringar. Det beror på att en förbättringskultur måste byggas från grunden. De m.a.p. förbättringsarbete bästa bolagen som jag intervjuade under projektet hade börjat med enkla förbättringar som hade klara fördelar för medarbetarna. Det kunde röra sig om en uppsättning nya verktyg eller införande av ett belöningssystem för goda idéer. Detta hade senare resulterat i förbättringar av mer påtaglig företagsekonomisk värdeskapande karaktär, föreslagna från medarbetarna själva och riktade mot de mål som fanns uppsatta. Dessa bolag var ekonomiskt framgångsrika i min studie. Det mest lönsamma bolaget hade på ett år efter införandet av en kultur av ständiga förbättringar ökat sin lönsamhet med 30 %. Liknande siffror återfanns även hos flera andra bolag som lyckats integrera förbättringsarbete på alla plan inom organisationen.

Resultatet från studien fastställer ett samband mellan förbättringsarbete och lönsamhet, och mycket tyder på att ständiga förbättringar ger upphov till högre lönsamhet, och att eventuella initiala investeringar blir lönsamma. De bolag som visade på en kultur som främjade förbättringsarbete hade en lönsamhet som var högre än branschsnittet. Det gällde för 6 bolag. Det motsatta och mindre önskvärda förhållandet gällde för 15 bolag. Det fanns alltså ett samband mellan förbättringskultur och lönsamhet för 21 av de 26 bolag som ingick i studien.

Resultatet är statistiskt säkerställt, och eftersom elteknikbranschen inte är olik många andra branscher gäller sannolikt slutsatsen även för många andra bolag oberoende av bransch. Om ständiga förbättringar implementeras på rätt sätt, från grunden och mot målen, hos flertalet svenska bolag, kan resultatet ur ett större perspektiv leda till att stärka Sveriges konkurrenskraft gentemot omvärlden.