Ständiga förbättringar – rena barnleken?

Bortkastad potential gör mig illa tillmods. Jag blir frustrerad när smarta, kreativa och drivna människor reduceras till slavar under onödigt avancerade och verkningslösa metoder. Tyvärr händer just det i verksamheter som angriper ständiga förbättringar på fel sätt.

Har du någonsin iakttagit ett barn som har svårt att lära sig cykla? Vem (eller snarare vad) får skulden när det inte går som barnet vill? Cykeln! Barnet kanske till och med hävdar att det är en dum cykel som det är omöjlig att cykla på! Men, så håller väl inte vuxna människor i arbetslivet på? Nej, det finns en avgörande skillnad mellan barn som lär sig cykla och verksamheter som försöker lyckas med ständiga förbättringar. Barnet får lära sig att cykla på den cykel han eller hon har medan många verksamheter istället investerar i en exklusivare cykel med fler finesser i en naiv förhoppning om att det ska göra medarbetarna till bättre cyklister. Barnet inser så småningom att problemet inte har med cykeln utan barnets egen inställning och förmåga att göra medan människorna i organisationen fortsätter att leva i förnekelse. Barnet lär sig tillslut att cykla – angreppssättet ger önskat resultat. Organisationen är snart belamrad med massor av gamla ”odugliga” cyklar och för varje ny cykel blir det allt svårare att lära sig cykla – angreppssättet motverkar det önskade resultatet.

Vad är det som väsentligen skiljer barnet från organisationen? Jo, en person som med kärlek och trots att det smärtar upplyser barnet om att det inte är något fel på cykeln. I många verksamheter är man istället snabb att instämma när någon skyller på cykeln. När den är i fokus slipper vi närma oss den verkliga orsaken till att vi inte får de resultat vi vill ha – våra egna begränsningar. Barnet däremot, får trots att det är svårt konfrontera sin egen rädsla och otillräcklighet. Det är då miraklet i form av lärande, ökat självförtroende och förbättrat resultat händer.

Vad krävs för att återfå ”cykellusten” i en verksamhet med stukat självbild och en cykel som känns alldeles för stor? Först, släng ut alla högteknologiska vrålåk och damma av trehjulingen. Med andra ord, gör en rejäl utrensning och återvänd till förbättringsarbetes grunder. Ifrågasätt värdet i varenda metod, rutin, möte och verktyg och gör er av med allt som inte tjänar något syfte. ”Så har vi alltid gjort” är inte längre en giltig orsak till att hålla fast vid gammalt skräp! Minst lika viktigt är att rensa självbilden från historiskt bråte. Självbilden har tagit skada av alla misslyckade försök. För varje gång en ny cykel rullats in istället för att de verkliga problemen åtgärdats har övertygelsen om att vi aldrig kommer att lyckas förstärkts. Det är denna övertygelser vi flytt från i jakten på bättre cyklar. Om vi inte bearbetar våra misslyckanden och lägger våra improduktiva och felaktiga övertygelse till handlingarna kommer vi aldrig våga hoppa på trehjulingen. Istället kommer vår rädsla att misslyckas få oss att ställa oss vid sidan av och hävda att det är under vår värdighet att cykla på en sån.

När ni tagit er tillbaka till början kan förbättringsresan starta på allvar. För att därifrån bygga verksamhetens förbättringskompetens och hålla motivationen på topp krävs ett situationsanpassat förbättringsledarskap. Någon som lär sig att cykla motiveras av delmål som är lätta att nå och när deras framsteg och förbättrade förmåga uppmärksammas. En proffscyklist däremot motiveras av stora utmaningar och förväntar sig att tränaren påvisar förbättringspotentialen och detaljer som behöver korrigeras. Om du skulle ge en nybörjare det stöd en erfaren person stimuleras av, eller tvärtom, skulle du helt förstöra det roliga och ta kål på lusten att lära.

Till sist en upprepning av det viktigaste. Skyll aldrig enbart på cykeln! Titta alltid både utåt och inåt. Mist lika ofta som ni ifrågasätter metoden bör ni fråga er vad det är i er själva som gör att ni fortsätter att få de resultat ni inte vill ha. När ni gör det börjar ni på riktigt förbättra de människor som i sin tur förbättrar er verksamhet!

C2_Joakim_Ahlstrm_270x392 Av Joakim Ahlström den 26 februari 2015.