En investering med garanterad avkastning att tacka ja eller nej till!

Flertalet av oss säger inte nej till en god investering. Eller?

Var det värre förr? Mina föräldrar tillhörde den generation som med viss frekvens med början i 50-talet ställdes inför möjligheten att göra ”sitt livs investering”. Tyvärr sa de som regel nej till de investeringsförslagen. Skärgårdsön de blev erbjudna för en löjligt liten summa i mitten av 50-talet låg för långt bort (den kommer ju aldrig bli värd något heller, enligt pappa, och varför skulle vi lägga pengar på en ö i skärgården när vi kan hyra en stuga i Småland?). Lägenheten med badrum i svart marmor och med utsikt över Rålambshovsparken och Riddarfjärden som en av farfars kompisar erbjöd dem på 70-talet sa de också nej till (så opraktisk, balkongen runt lägenheten var ju 16 meter lång, vem vill städa den och ramla ner kan man ju också, sagt av min mamma som aldrig gillade höjder). Det fanns fler exempel på missade ögonblick genom åren som de långt senare, när de visste sanningen om de missade ögonblicken, gärna berättade om med någon form av självsadistisk förnöjsamhet. En märklig generation de där 20-talisterna. Men till deras försvar så kan man ju konstatera att de faktiskt just då inte kunde ha vetat att de missade sitt livs affär samtidigt med sitt nej. Det är lätt för oss att vara efterkloka med facit i handen, även om jag fortfarande har svårt att förlåta för den där missade lägenheten.

Är vi klokare idag? Men nu så är vi ju mer medvetna om vikten av goda investeringar, eller hur? Vi har vant oss vid tillväxt och finansiell styrka efter lyckade bostadsaffärer under de senaste 25 åren. Våra fonder och portföljer mår bra och köpte vi sommarhus på Gotland för 10 år sedan så har vi snart dubblat de pengarna. Vi har blivit mer eller mindre proffs på att få pengarna att växa, i alla fall privat. Vi kanske till och med har blivit klokare, eller?

På jobbet då? Men om vi är proffs privat, hur ser det ut på jobbet egentligen, kan det vara så att vi där ställs inför samma möjlighet som de tidigare generationerna att göra ”vårt livs investering”, men vi väljer ändå att tacka nej? Frågan blir ju då vad vi eventuellt missar att investera i som vi borde ha koll på. Finns det en dold ”boom” kvar, en dold potential som skulle kunna ge en magisk avkastning – om vi bara vågade investera och investera rätt? Jo, vi tror nog att det är just så.

Ett plus ett blir bättre! Jag och Hans Korduner – ni vet han som är Sveriges och kanske världens bästa coach – vi två pratar mer och mer om det här. Det får stå för oss, men vi tycker att i många fall är dagens generationer nog fortfarande lika ”inskränkta” som våra kära föräldrar var. (Hasses pappa tackade tacksamt nog också nej till en ö utanför Stockholm, 14 öre per kvm!!) Jag och Hasse hävdar att flertalet företag, självklart med framgångsrika undantag, nästan regelmässigt missar att investera rätt i verksamhetens viktigaste tillgång – i de människor som ju faktiskt utgör verksamheten. Företagen blir allt bättre på att investera i teknologi, i ökad digitalisering, de investerar i hård- och mjukvara, i marknadskommunikation och i sina processer, men…

Investera i mänsklig utveckling! …hur står det egentligen till med investeringarna i vår viktigaste mjukvara, i oss själva? Nja, så där va´, om vi ska vara riktigt ärliga. Vi önskar att vi kunde se mer av investeringar i utvecklingen av det mänskliga, i utvecklingen av individers och teams unika förmåga, att ge verksamheten en möjlighet att bli den bästa versionen av sig själv. Det bidraget kan vi inte räkna med från omorganisationer, inte heller från lednings- eller värdegrundsprogram designade av någon extern part eller från någon ny uppförandekod/policy eller från något annat som någon annan har hittat på någon annan stans. Den typen av investeringar ger aldrig några långsiktigt hållbara effekter. Det vet vi sedan gammalt, men vi fortsätter ändå att göra de här investeringarna, kanske ibland som en kvittens på att de som tar besluten resignerat i tron på möjligheten att förändra människan i verksamheten.

Vad vi istället behöver är en tillgång till angreppssätt som utgår från att människor utvecklas bäst när de själva ges möjlighet att vara en aktiv del i sin egen förflyttning och där varje steg framåt bygger på att de egna insikterna förändras och utvecklas samtidigt som de prövas i ett samspel med andra människor. Låter det bra? Skulle det kännas intressant att investera i något som faktiskt skapar en bättre verksamhet – på riktigt? Låter det omöjligt?

Sverige – vi har ett svar (och en fråga) Vi på C2 Management har en stark tro på att vi har lyckats skapa förutsättningar för en förlösande investering i utveckling av mänsklig förmåga, och därmed i verksamhetens prestationsförmåga, genom vårt koncept K2 – Kreativ Kultur.

K2 bygger på självklarheten i att all mänsklig förändring måste inkludera och bygga på bidrag från de som ingår i förändringen. Vi är övertygade om att det är först när individen själv, och individer tillsammans, tar ansvar för sin personliga utveckling som vi kan nå bestående förändringar.

Det finns funderingar och frågor vi gärna vill ta vidare med fler av er som brinner för att just er arbetsplats ska kännas som världens bästa arbetsplats. Vi vet att vi också har en del svar att dela med oss av.

Ska vi ses? Som ett första steg i att bredda dialogen startar vi nu upp en serie av kostnadsfria frukostmöten i C2 Managements lokaler. Läs vidare via länken i vårt kalendarium och anmäl dig gärna. Det blir kul att ses och spännande att dela tankar.

Mats Ekdahl, C2 Management